Det är inte alltid lätt att riktigt fatta det rätta beslutet.
Och oavsett vad man tar sig till, så blir det inte alltid riktigt rätt heller.
Ingenting kan fixa allt. Men det går att lindra om något.
Jag gör ett nytt försök, till att få bukt med allt.
Från och med idag har jag som krav att jag ska skriva här, minst en gång om dagen.
Berätta hur jag mår. Tankar, vad jag har gjort, vad jag ska göra.
Hur jag ska göra.
Jag ska berätta allt. Men jag lämnar inga namn, förutom min flickväns, och utomstående.
Till att börja med tänkte jag berätta nu, att just nu sitter jag hos pappa, i vardagsrummet med min storebror, och min lillebror.
Pappa är och jobbar, så min lillasyster, låtsassyster och låtsasmamma är inte hemma heller.
Telefonen ringde. Jag gick för att svara - trots min extrema fobi för telefoner. Men signalerna slutade. Jag hann inte längre än in till köket innan det slutade. Någon var därute, men jag ville inte se efter. Det ringde igen, och jag svarade ändå. Trots att jag fick huvudvärk, ångest, illamående och började frysa. Det var Ingrid.

Vi har varit här i 2 dagar nu. Vi åkte hit i fredags, och stannar kvar tills på onsdag då vi åker tillbaka till mamma. Den 23e.
Dagen innan julafton. Julaftonen, som jag fruktar kommer bli den värsta i mitt liv.
Nellie är inte här. Det tär på mina återstående krafter. Jag känner mig svag och försvarslös. Rösterna ekar, och min kropp svider. Det river i halsen, hjärtat bultar i revolt.
Jag behöver henne. När jag är med henne, försvinner all rädsla. Eller den försvinner inte. Hon är mitt imunförsvar. Hon är min sköld. Mitt liv.
Utan mitt liv, är allt svart. Det skriker, och rivs i kroppen, mina revben går itu och dom når sig allt längre. Dom vill se smärta och ångest. Förnedran.
Dom lyckas. Jag är tom. Även om jag träffade henne igår, så känns det som om det vore veckor sen.
Jag är långsint. Men mitt minne - ja det är ju inte det bästa direkt.
Men jag har svårt för att tro på saker ibland. Ganska ofta.
För ofta. Alla säger att jag är snäll. För snäll. Därför finner folk intresse för mig. Men jag är inte bara snäll. Det känns som att det vore ett skal. En annan personlighet.

Min bror skrev till mig på msn nyss:
memento mori, morieris
Kom ihåg din egen dödlighet, du dödlige.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Svart.Jag ligger i spillror. Spillror av er stolthet.Jag ser på när ni bryts samman.Under all press.Torka. Svält.Räkorna dör.Jag badar i den radioaktiva vätskan som jag dränkt med min säng.Doften är bitter, under ytan ligger jag som en sjunkande sten...

Jag fumlar runt i en värld av mörker.Det blir starkare och starkare.En spiral i en döende lampa, fångad i kretsarna.Omgiven av en glaskula, fast på insidan. Omvärlden är underbar.Outhärdlig.Jag tittar ut ur min glaskula, ut på världen. Misstagen. Jag...

Hjälplös och kall, ligger jag i min borg av fasa.Sömnlös och sårbar. Skammen växer i mig. Jag hatar mig själv.Jag hatar mig för att jag aldrig somnar i tid.Jag hatar mig själv för att jag alltid tänker fel. Jag hatar mig själv - för att jag oftast gö...

Jag tänkte bara skriva något innan jag begav mig till sängs för att sova någon timme.Oftast så sover jag ganska dåligt. 2 - 5 timmar. Men finns också stunder då jag faktiskt sover 10 timmar. Lyckliga stunder.Jag var nyss ute med min lillebror. Det va...

Trasig och ensam med bakbundna händerI ett främmande rum med utslagna tänderSnart är det jul. Jag önskar jag kunde säga att jag längtar.Jag har inte skrivit något här på några dagar. Jag har inte varit hemma, och inte haft tillgång till något interne...