Hjälplös och kall, ligger jag i min borg av fasa.
Sömnlös och sårbar. Skammen växer i mig. Jag hatar mig själv.
Jag hatar mig för att jag aldrig somnar i tid.
Jag hatar mig själv för att jag alltid tänker fel. Jag hatar mig själv - för att jag oftast gör fel. Fel, som inte går att ändra på.
Hur mycket jag än vrider och vänder på det - så förblir det bara fel.
Fel. Fel.
Jag är fel.
Jag kallsvettas och paniken slår till. Vad ska jag ta mig till härnäst?
Kommer jag få vara ifred inatt? Nej, dom tittar.
Dom läser. Kommer det att bli värre? Kanske.
Jag har mig själv att skylla på. Vem ska jag annars lägga skulden på? Därför hatar jag mig själv ännu mer.
Era livlösa skratt och slag betyder ingenting för mig längre. Ni fick som ni ville. Är det erat fel att jag är just så som jag är idag?
Är det mitt fel, att jag var och varannan natt plågas av hemska skrik, röster, iakttagande och ilande känslor igenom hela kroppen, känslan av att snart dör jag - dom hämtar mig. Dom ska föra mig till Helvetets Port där jag sedan ska bli körd i kärra till den brinnande kärnan för att bli krönad till Kung.
Kung av min egen borg. Kung över mig själv. Kung - och äntligen kunna bemästra deras begär.
Men det skulle inte räcka till. Dom skulle slita mig i stycken och bränna mig på bål. För att inte tala om kallblodiga - hungriga kannibaler i skepnad av Sankt Nikolaus renar eller vapenväktarna vid Babylons portar.
Vad skulle hända - skulle dom svika mig?
Jag tittar över på mina ärr. Varje ärr är som ett krigsfält på min kropp.
Dom större - är atombomberna.
Dom mindre är soldater. Brännmärkena är luftskepp.
Lusten av att bygga ut krigsfälten är stor. Den blir olydlig. Jag biter mig i kinden och känner blodsmak i min mun.
Jag får inte.
Jag sviker mig själv då. Min hud - mitt blod. Demonerna vill ut och det kliar överallt - oavsett hur hårt jag kliar så slutar det inte.
Vi har ju alla hört rykten om att jag ibland kan skada mig själv i sömnen - därav att jag alltid sov i tröja i somras.
Det har kommit tillbaka.
Dom vill ut. Men jag är då inte medveten om det. Dom kontrollerar mig. Dom styr mig - när jag är medvetslös.
Det river i bröstet. Är dom desperata?
Jag är desperat.
Se det här hur ni vill.

Uppmärksamhetsväckande beteende? Eller är jag bara helt enkelt sinnesrubbad?
Jag skriver för att skriva. Jag tycker om att skriva - och därför valde jag just mitt liv.
Min vardag.
Först och främst så skriver jag för att få det ur mig för det inte finns någon jag direkt kan prata med detta om.
Jag kokar inte ihop något.
Jag tror på dom.
Dom existerar.
Dom vill mig illa.
Dom ger sig inte först mina lungor töms på luft och min hjärna förblir en tvättsvamp dränkt i plommonjuice och serveras med saft och kakor.
Dom ger mig order.
Dom styr mig.
Jag är inte jag. Jag är någon annan.
Ytterst få personer känner mitt riktiga jag.
Det tomma, döda jag.
Dom flesta känner till mitt andra jag - mitt glada, skojfriska jag - mitt lögnhalsiga jag.
För det är inte jag.
Jag har sedan längesen tillbaka varit ett känslosamt skal, bortglömt och ruttet, ensamt liggandes kvar på vägkanten. Överkörd.
Krossad.
Så tänk efter lite om ni verkligen känner mig.
Känner ni mitt riktiga jag? Har jag inte presenterat det för er?
Nej, har jag inte gjort det så är ni inte värda den bördan.

Mina tänder gör ont.
Jag spänner käkarna. För rädd för att skrika.
Nu är dom här och nu börjar min jakt efter lyckans land.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Svart.Jag ligger i spillror. Spillror av er stolthet.Jag ser på när ni bryts samman.Under all press.Torka. Svält.Räkorna dör.Jag badar i den radioaktiva vätskan som jag dränkt med min säng.Doften är bitter, under ytan ligger jag som en sjunkande sten...

Jag fumlar runt i en värld av mörker.Det blir starkare och starkare.En spiral i en döende lampa, fångad i kretsarna.Omgiven av en glaskula, fast på insidan. Omvärlden är underbar.Outhärdlig.Jag tittar ut ur min glaskula, ut på världen. Misstagen. Jag...

Jag tänkte bara skriva något innan jag begav mig till sängs för att sova någon timme.Oftast så sover jag ganska dåligt. 2 - 5 timmar. Men finns också stunder då jag faktiskt sover 10 timmar. Lyckliga stunder.Jag var nyss ute med min lillebror. Det va...

Trasig och ensam med bakbundna händerI ett främmande rum med utslagna tänderSnart är det jul. Jag önskar jag kunde säga att jag längtar.Jag har inte skrivit något här på några dagar. Jag har inte varit hemma, och inte haft tillgång till något interne...

Känslan av att vilja sjunka ner i jorden överumplar min kropp.Lusten att vilja dö, den rinnande jordgubbssaften som spiller på golvet och färgar av sig.Känslan av att vilja döda är stor. Men tomheten är störst.Jag mår illa. Jag vill spy på dig i sömn...