Känslan av att vilja sjunka ner i jorden överumplar min kropp.
Lusten att vilja dö, den rinnande jordgubbssaften som spiller på golvet och färgar av sig.
Känslan av att vilja döda är stor. Men tomheten är störst.
Jag mår illa. Jag vill spy på dig i sömnen. Jag vill lämlästa dig, skära dig i huvudet, slå sönder din skalle med en hammare, jag vill sticka hål på alla dina artärer, jag vill punktera dina lungor och slita ut ditt hjärta ur bröstkorgen och skita på det.
Du lovade faktiskt. Du lovade, för 2 jävla veckor sen. Och nu verkar det som att du inte ens bryr dig om ifall jag blir på dåligt humör. Jävla fittfan. Jag vill fan aldrig mer se dig.

Du trodde att du kunde göra mig glad genom att säga: "Bra Markus, nu blir jag glad på dig."
Men det är bara du som vinner på det - för stunden. En stor fet jävla lögn är vad fa du är, ditt jävla fanskap.
Jag vill sparka sönder din skalle och grilla din hjärna, ditt jävla apfanskap. Dra åt helvete, fyfan vad jag hatar dig. Tack för att du förstör mitt liv, och ännu mer, min jul - mer än den redan var, och mer än den kan bli förstörd.
Du fattar väl för fan att det inte bara är mig du sårar? Nej, det gör du ju inte. Jag glömde att du är ett själviskt jävla svin som bara sitter på ditt feta jävla arsle dag in och dag ut och tror du kan kommunicera med dom döda. Men jag säger dig detta, om du inte skärper dig så kommer du någon jävla vacker dag kunna kommunicera med mig också. Ditt känslokalla jävla svin.
Och jag som trodde att du var min far.