Jag fumlar runt i en värld av mörker.
Det blir starkare och starkare.
En spiral i en döende lampa, fångad i kretsarna.
Omgiven av en glaskula, fast på insidan. Omvärlden är underbar.
Outhärdlig.
Jag tittar ut ur min glaskula, ut på världen. Misstagen. Jag ser på hur jorden blir allt svagare och svagare, den ruttnar sakta bort - men ögat är för blindt för att inse det.
Mänskligheten äcklar mig.
Självsäkra, felskapade löss.
Ni är ingenting. Fastklämda och bortglömda - precis som jag.
Ni är undervärderade. Precis som jag.
Ni är misslyckade, patetiska, idiotiska - precis som jag.
Det enda som är possitivt med livet i min glaskula är Nellies besök och närhet.
I min glaskula finns hon alltid där, hon är aldrig ifrån mig. Aldrig.
När hon är det, har hon sipprat ut ur det lilla kikhålet.
Vägen jag trotsar. Vart jag än går, har jag min glaskula.
Jag lämnar den inte. Jag är för rädd för att möta världens patetiska påfund.
Varför? Jag vill inte beblanda mig med pengakåta, känslokalla hundar som påstås vara mänskliga varelser.
Nu tänker ni, "du är människa". Är jag känslokall, patetisk och tom? Nej, jag tänkte väl det. Jag ser ner på er. Jag förväntar er inte att se upp på mig eftersom jag inte är någonting.
Det ger er ett värde lika mycket som en molekyl.
Världen är äcklig. Världen är en usel ursäkt till att folk ska kunna leva. Leva och göra som dom vill. Jag hatar världen.
Jag vill inte se på när ni förstör den mer än vad ni redan förstört den.
Jag vill inte. Jag vill inte se på hur ungdomar blir allt mer och mer förstörda av dagens lättaste drog att få tag på - alkohol.
Jag vill inte se på när ni viker ut er. Ni äcklar mig.
Visst, det är inte upp till mig om ni vill visa att ni har stora bröst. Ni får jättegärna skryta om det. Men jag blir äcklad av det.
Patetiska varelser. Vad är det som är så speciellt med en kropp? Alla ser olika ut.
Vissa har stora bröst, vissa har inga alls. Vissa är stora, vissa är pinnsmala benrangel. Vissa har hårig fitta, vissa har inte ens fått hår. Så vad fan spelar det för roll om ni visar, och ger er själva ett rykte som en utvikande jävla hora?
Jag vill fan spy på er. Jag håller mig undan från er. Jag håller mig undan från världen. Jag håller mig undan från de "mänskliga".
Jag är ett gasmoln omgiven av ett skal, redo för att kläckas. Och när det kläcks, då börjar förödelsen.
Jag är inte färdig med er. Inte på långa vägar.
Jag kommer tillbaka.



I am the one hiding under your bed
Teeth grown sharp and eyes goin' red
I am the one hiding under your stairs
Fingers like snakes and spiders in my hair

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Svart.Jag ligger i spillror. Spillror av er stolthet.Jag ser på när ni bryts samman.Under all press.Torka. Svält.Räkorna dör.Jag badar i den radioaktiva vätskan som jag dränkt med min säng.Doften är bitter, under ytan ligger jag som en sjunkande sten...

Hjälplös och kall, ligger jag i min borg av fasa.Sömnlös och sårbar. Skammen växer i mig. Jag hatar mig själv.Jag hatar mig för att jag aldrig somnar i tid.Jag hatar mig själv för att jag alltid tänker fel. Jag hatar mig själv - för att jag oftast gö...

Jag tänkte bara skriva något innan jag begav mig till sängs för att sova någon timme.Oftast så sover jag ganska dåligt. 2 - 5 timmar. Men finns också stunder då jag faktiskt sover 10 timmar. Lyckliga stunder.Jag var nyss ute med min lillebror. Det va...

Trasig och ensam med bakbundna händerI ett främmande rum med utslagna tänderSnart är det jul. Jag önskar jag kunde säga att jag längtar.Jag har inte skrivit något här på några dagar. Jag har inte varit hemma, och inte haft tillgång till något interne...

Känslan av att vilja sjunka ner i jorden överumplar min kropp.Lusten att vilja dö, den rinnande jordgubbssaften som spiller på golvet och färgar av sig.Känslan av att vilja döda är stor. Men tomheten är störst.Jag mår illa. Jag vill spy på dig i sömn...